Det känns nästan skamligt att sitta inne på bibblan och kura med en massa böcker och hinkvis med kaffe när solen sprider värme över hela stan. Den tycks nästan be om att jag ska snöra på mig löparskorna och kasta mig ut på skogsstigarna och bara springa tills jag kommer fram. Det är det bästa med löpningen. Man vet aldrig när man kommer fram! För fram kan vara vart som helst, det bestämmer man själv. Det fina vädret föder vårkänslor och jag vill vara ute och röra på mig. Istället blir jag sittandes på rumpan i väntan på att veckan ska lida mot sitt slut. Men uppsatsskrivningen går framåt och efter ett par timmars slit med teorikapitlet planerar jag att påbörja resultatdelen i eftermiddag. Förhoppningsvis hinner jag analysera en bok redan idag och sen är jag på god väg!

 

Keep it up just a little more!