Genusdebatten har antagit stora proportioner i olika språkforum och könsneutraliteten får betydligt större utrymme i samhället. Många hävdar att könsneutralitet är av stor vikt för arbetet mot ett jämställt samhälle och att vi fostrar våra barn in i ett patriarkalt samhälle genom att aktivt prägla deras könsroller. 

 

Debatten om det nya pronomenet hen har tagit många vändningar men slutligen fått ett förhållandevis starkt fäste i det svenska språket på ganska kort tid. Pronomen är en ordklass som normalt inte tar emot nya ord, en stängd ordklass. Substantiv och verb är i motsats till pronomen ordklasser som är klart öppna för nymoderniteter och ord som maila, streama eller yoloa känns helt välkomna in i det svenska ordförrådet. Ett nytt pronomen möttes inledningsvis att ett kraftigt motstånd men har sedan kommit att successivt introduceras i det svenska ordförrådet. Kanske bör man skilja på hen och hen? Debatten kring genusfrågan och debatten kring språkfrågan kanske bör skiljas åt? För jag vill då inte vara någon hen! Däremot kan ordet ha en praktisk funtkion i sammanhang där man inte önskar könsdefiniera någon över huvud taget. Ordet hen kan underlätta såväl skriftspråk som talspråk men bör inte användas för att avköna samhället eller betäckna HBTQ-personer. 

 

Utvecklingen fortsätter och en ny debatt uppstod kring det numera laddade ordet man. Man bör inte... Man ska inte... Vissa påstår att ordet en skulle kunna ersätta ordet man. En bör inte... En ska inte... Det finns personer som anser att användandet av en istället för man är ett viktigt steg mot ett jämställt samhälle och en viktig fråga i genusdebatten. Men kan orden hen och en verkligen bidra till lika lön för lika arbete? Blir våra barn mer sympatiska som vuxna om man kallar dem för hen under dagisåren? Kanske finns det andra sätt att fostra våra barn till demokratiska, jämställda medborgare? Borde inte kvinnans och mannens roller kunna vara jämställda trots sina olikheter? För olikheter finns ju! Det är ju själva tjusningen i livet. Alla är vi olika och män och kvinnor lika så. Vi försöker inte att färga mörkhyade personer vita för att få ett jämställt samhälle, istället uppmanas vi att främja mångkulturaliteten. Kan vi inte på samma sätt uppmuntra flerkönigheten? Lära oss att se värdet av olika kulturer, kön, språk och egenskaper. Vore det inte bättre att utveckla toleransen, förståelsen och intresset för det olika istället för att försöka rätta in alla människor i samma fack? 

 

Är det en slags könsrasism som börjat ta form i det svenska samhället? Där alla måste vara hen och ingen får använda ord som kan härleda till ett specifikt manligt eller kvinnligt sammanhang? Ska vi sluta könsdefiniera med namn och döpa flickor till Alexander och pojkar till Nina? För visst är det väl lika könsrasistiskt att döpa en pojke till Victor som att kalla honom för just honom i skolan?